Adress:
Varför ska det vara så himla hemligt vad man röstar på i Sverige. Jag har aldrig hymla vad jag röstar på, och i med att jag finns på båda kommun och riksdagslistan för Vänsterpartiet så är det ju helt klart var jag har mina sympatier nu. Men innan jag hamnade som aktiv i Vänsterpartiet har jag alltid bara tagit valsedel för det parti som jag har röstat på – Miljöpartiet, Socialistpartiet och Vänsterpartiet, beroende på val och kommun, landsting och riksdag. Och stoppat ned i mitt kuvert, utan att ställa mig bakom någon skärm.
I min familj pratades det i all…
Kvalitetsbegreppet är svårt att hantera, för kvalitet är så många olika saker – trodde jag. Men det verkar som om Jasenko Selimovic (fd. Konstnärlig ledare för Göteborgs stadsteater, Radioteaterchef etc.), Folkpartiet, vet hur det fungerar med kvalitet. I en intervju i DN 15/6 så svarar Jasenko på frågan ”Går kvalitet att mäta neutralt utan att vara subjektiv” följande: ”Absolut. Som alla andra kunniga människor vet kulturarbetare vad som är bra kultur”.
Anledningen till varför Jasenko talar om kvalitet i intervjun är på grund av att FP i dag presentera sitt …
Anledningen till varför Jasenko talar om kvalitet i intervjun är på grund av att FP i dag presentera sitt …
Jag hörde ett radioinslag nyligen om att den romantiska komedin som form är död. Då talades om det mest om den mer eller mindre klassiska formen - kvinna träffar man/pojke träffar flicka, tycke uppstår, problem får dem att komma ifrån varandra, och se inser de båda ändå att de är ämnade för varandra i slutet. Mina favoriter bland den typen av filmer är nog främst Notting Hill och När Harry mötte Sally.
500 days of Summer är inte den typen av film. Men det är en komedi, och den innehåller romantik. Så visst är det en romantisk komedi, fast in…
När jag hörde om Nils Claessons Blåbärsmaskinen, som handlar om hans far Stig Claesson så reagerade jag instinktivt emot. Det var en ren känslomässig reaktion utan någon som förankring i verkligheten. Stig Claessson, kallad Slas av många utom honom själv och familjen, har i många år varit min husgud, jag har läst minst ett par böcker av honom per år i många år. Den humanism och solidaritet som många av hans böcker doftar av har varit viktig för mig.
Nu har jag läst Nils Claessons skildring om hans far. Och det är en underbar bok. Den beskriver hur det ä…
Jag hörde ett radioinslag nyligen om att den romantiska komedin som form är död. Då talades om det mest om den mer eller mindre klassiska formen - kvinna träffar man/pojke träffar flicka, tycke uppstår, problem får dem att komma ifrån varandra, och se inser de båda ändå att de är ämnade för varandra i slutet. Mina favoriter bland den typen av filmer är nog främst Notting Hill och När Harry mötte Sally.
500 days of Summer är inte den typen av film. Men det är en komedi, och den innehåller romantik. Så visst är det en romantisk komedi, fast inte enligt formeln …
500 days of Summer är inte den typen av film. Men det är en komedi, och den innehåller romantik. Så visst är det en romantisk komedi, fast inte enligt formeln …
Om vi säger så här, Komika förlag lägger ned. Istället startar jag Standard förlag. Skillnaden? Komika försökte vara ett snällt kommersiellt förlag som gav ut serier. Ett förlag utan eget kapital, som drevs som en hobby. Det funkade inte, jag blev cynisk, och argare (arg har jag alltid varit, men det blev värre). Istället startar jag Standard förlag. Ett förlag som ger fullkomligt fan i de kommersiella sammanhangen. Det vill säga, jag ger Bonniers ett finger, och Statens kulturråd det andra.
Jag är trött på de stora sammanhangen. Jag är trött på bokbranschens…
Jag är trött på de stora sammanhangen. Jag är trött på bokbranschens…
Marlen Haushofers Väggen är en modern klassiker. När den skrevs på sextiotalet blev den, vad jag har förstått, förbigången, och det var först senare som blev en del av den moderna litteraturenkanonen. Boken är skrivet i ett enda långt kapitel, som en enda lång tillbakablick av en namnlös kvinna. Hon åkte tillsammans med sina vänner till en stuga i bergen i Österrike, hon stannar i stugan när värdparet går till den intilliggande byn för att gå på värdshuset där. De kommer aldrig tillbaka, och den namnlösa kvinnan i stugan börjar gå mot byn men stoppas av en änd…
Om vi säger så här, Komika förlag lägger ned. Istället startar jag Standard förlag. Skillnaden? Komika försökte vara ett snällt kommersiellt förlag som gav ut serier. Ett förlag utan eget kapital, som drevs som en hobby. Det funkade inte, jag blev cynisk, och argare (arg har jag alltid varit, men det blev värre). Istället startar jag Standard förlag. Ett förlag som ger fullkomligt fan i de kommersiella sammanhangen. Det vill säga, jag ger Bonniers ett finger, och Statens kulturråd det andra.
Jag är trött på de stora sammanhangen. Jag är trött på bokbranschens…
Jag är trött på de stora sammanhangen. Jag är trött på bokbranschens…
Naturen är en debutbok, och det märks. Huvudkaraktären Erika sörjer sin döde bror, och det är en sorg som hon har svårt att bearbeta, och det är det boken försöker iscensätta, utan att berätta det.
Caroline Ringskog Ferrada-Noli är bra på att konstruera meningar som fångar in vissa beteenden och människor, men det saknar driv, och det blir alldeles för mycket litterär konstruktion för min del. Berättelsen finns nästan inte där. Tyvärr känns boken lite av skrivarlinje-prosa som försöker vara imponerande. Och jag kan heller inte förstå valet av titel.…
(ett stycke något obearbetad prosa från en kommande bok)
Katten satt och stirrade på mig när jag vaknade. Det brukar den inte göra. Jag gick upp och kokade kaffe. Kaffet smakade förfärligt. Det brukar det inte göra. Jag tog på mig kläderna, och de passade mig inte alls, ärmarna var för långa på skjortan och byxorna var för korta. Inte alls som det brukar vara.
Jag borstade mina tänder och rakade mig med rakapparaten, men det fanns inget skägg att raka, så brukar det inte vara. Jag tog på mig jackan och skorna, som passade illa. Så brukar det inte vara.…
Katten satt och stirrade på mig när jag vaknade. Det brukar den inte göra. Jag gick upp och kokade kaffe. Kaffet smakade förfärligt. Det brukar det inte göra. Jag tog på mig kläderna, och de passade mig inte alls, ärmarna var för långa på skjortan och byxorna var för korta. Inte alls som det brukar vara.
Jag borstade mina tänder och rakade mig med rakapparaten, men det fanns inget skägg att raka, så brukar det inte vara. Jag tog på mig jackan och skorna, som passade illa. Så brukar det inte vara.…
Jag ska inte hymla med att formgivningen av Ormar & Piercing är en av anledningarna till varför jag ville läsa boken. Den är vackert inbunden för hand med lädersnören (ska visst vara en klassisk japansk typ av inbindning), och smakfullt typograferad av Lars Sundh. Men de ytan är också på ett sätt helt i linje med bokens innehåll, fast omvänt.
Författaren Hitomi Kanehara var nitton år då boken gavs ut, och hon beskriver också sin värld ur det perspektivet, den nästan vuxna kvinnans. Bara det är något som gör boken speciell, det går nästan inte för någon …
Författaren Hitomi Kanehara var nitton år då boken gavs ut, och hon beskriver också sin värld ur det perspektivet, den nästan vuxna kvinnans. Bara det är något som gör boken speciell, det går nästan inte för någon …
(ett stycke något obearbetad prosa från en kommande bok)
Akt 1
(På scenen står en sliten beige fåtölj, bredvid fåtöljen ett mindre bord med en lampa på. Sladden till lampan går ut i kulissen.)
Lampan på bordet tänds. Fem minuter går. Johan Bengtsson kommer in och sätter sig i fåtöljen och läser dagens tidning, grundligt. Det går fyrtio minuter. Belysningen släcks.
Slut på akt 1.
Akt 2
Lampan på bordet tänds. Två minuter går. Johan Bengtsson kommer in med en kopp kaffe och en bok i handen. Boken är ”Förbannelsen i…
Akt 1
(På scenen står en sliten beige fåtölj, bredvid fåtöljen ett mindre bord med en lampa på. Sladden till lampan går ut i kulissen.)
Lampan på bordet tänds. Fem minuter går. Johan Bengtsson kommer in och sätter sig i fåtöljen och läser dagens tidning, grundligt. Det går fyrtio minuter. Belysningen släcks.
Slut på akt 1.
Akt 2
Lampan på bordet tänds. Två minuter går. Johan Bengtsson kommer in med en kopp kaffe och en bok i handen. Boken är ”Förbannelsen i…
Anne Swärd var aktuell med en ny bok, Till sista andetaget, för några månader sedan, och jag blev lite nyfiken på hennes författarskap då jag läste intervjuerna med henne i samband med det. Så jag läste hennes förra bok, Kvicksand. Boken är en ganska mörk berättelse i en nära framtid i Köpenhamn. Det är inte direkt science fiction, inte i alla fall med några av de elementen som man normalt sätt etiketterar den genren med, utan en ganska relistisk, men dystopisk skildring. I handlinges centrum finns Adam, som växte upp mer eller mindre vind för våg ihop med sin bror, efter…
(ett stycke något obearbetad prosa från en kommande bok)
Akt 1
(På scenen står en sliten beige fåtölj, bredvid fåtöljen ett mindre bord med en lampa på. Sladden till lampan går ut i kulissen.)
Lampan på bordet tänds. Fem minuter går. Johan Bengtsson kommer in och sätter sig i fåtöljen och läser dagens tidning, grundligt. Det går fyrtio minuter. Belysningen släcks.
Slut på akt 1.
Akt 2
Lampan på bordet tänds. Två minuter går. Johan Bengtsson kommer in med en kopp kaffe och en bok i handen. Boken är ”Förbannelsen i…
Akt 1
(På scenen står en sliten beige fåtölj, bredvid fåtöljen ett mindre bord med en lampa på. Sladden till lampan går ut i kulissen.)
Lampan på bordet tänds. Fem minuter går. Johan Bengtsson kommer in och sätter sig i fåtöljen och läser dagens tidning, grundligt. Det går fyrtio minuter. Belysningen släcks.
Slut på akt 1.
Akt 2
Lampan på bordet tänds. Två minuter går. Johan Bengtsson kommer in med en kopp kaffe och en bok i handen. Boken är ”Förbannelsen i…
Jag är lite tudelad till 9. På ett plan är det en väldigt fascinerande film, snyggt 3D-animerad med en sorts trasdockor i huvudrollen i en framtid där människan tagit kål på sig själva (eller i all fall genom att utveckla maskiner som gjort det åt dem). Men med bara snyggt kommer man inte långt. Filmens problem ligger på manussidan – det är inget dåligt manus, men lite för enkelt och lite tråkigt. Jag får en känsla av att manuset på utvecklingsstadiet var mörkare och mer komplext och riktad mot vuxna tittare. Men när man närmat sig produktionen så har man blivit …
(ett stycke, något obearbetad, kortprosa från något som kanske är en kommande bok)
Huvudlöst
Pinsamt. Det var var det var. Att huvudet förlorade fästet från kroppen, bara så där, mitt på gatan, mitt på blanka förmiddagen.
Huvudet rullade iväg med bra fart då det var en lätt sluttande nedförsbacke. När mitt huvud kommer rullande mot en man, som sett sina bästa år - vad gör han då? Stoppar han huvudet och försöker leta reda på den stackars kropp som det har förlorat? Nej, han sparkar till mitt huvud så att det flyger rakt in i ett föns…
Huvudlöst
Pinsamt. Det var var det var. Att huvudet förlorade fästet från kroppen, bara så där, mitt på gatan, mitt på blanka förmiddagen.
Huvudet rullade iväg med bra fart då det var en lätt sluttande nedförsbacke. När mitt huvud kommer rullande mot en man, som sett sina bästa år - vad gör han då? Stoppar han huvudet och försöker leta reda på den stackars kropp som det har förlorat? Nej, han sparkar till mitt huvud så att det flyger rakt in i ett föns…
Mer eller mindre av en slump så spelade jag in filmen Maskinisten på SVT för ett par dagar sedan. Ett spanskt-amerikanskt drama, inspelat i ett anonymiserat Spanien på engelska, och med en mycket mager Christian Bale i huvudrollen.
Bales karaktär, Reznik, har inte sovit på ett år, och han jobbar som maskinist på en anonym fabrik. Han minskat i vikt och arbetskamraterna misstänker att han börjat med droger. Reznik för noga räkning på sin viktminskning, men man får inte veta varför han minskar i vikt eller varför han inte har sovit. Att saker inte står rätt till med…
Tog en sväng förbi Saltå Kvarn för att luncha och i en hylla där fanns lite olika lyxvaror från dem, kakor och annat förpackade i cellofan. Bland påsarna så fanns det bland annat ekologiskt skorpmjöl. 30 spänn för 100 gram. 300 spänn kilot för gammalt bröd. I cellofanplast. Skorpmjöl gör jag själv hemma av torkade brödkanter, och jag slipper att packa in det i cellofan.
Vissa filmer görs av helt rätt människor, andra av helt fel. Isabel Coixets film från 2004, Mitt liv utan mig, skulle antagligen ha livit en helt fruktansvärd film i händerna på en regissör som Garry Marshall (Pretty Woman), men i hennes egna händer blir det till en liten underbar guldklimp. Filmen är baserad på en bok av Nanci Kincaid, och manuset skrivet av Coixet själv.
Mitt liv utan mig handlar om Ann (spelad av Sarah Polley) som bor i en trailor park tillsammans med sin man och två unga döttrar. Mannen är för det mesta arbetslös, och Ann drar in de mesta …
Theresa Fabiks förra långfilm, Hipp Hipp Hora, kändes som om lyckad debufilm. Och hennes berättelse om en flicka i högstadiet kändes trovärdig. I andra filmen, Prinsessa, är hon kvar i skolmiljön, men denna gång i gymnasiet. Tyvärr är Fabik lite kvar i sin förra film också. Prinsessa handlar om en tjej som är mycket överviktig, Maja, och som drömmer om en skådespelarkarriär. Av slumpen träffar hon på en filmare som drömmer om att bli seriös regissör istället för att filma bröllop, Erika. Erika kommer på att hon kan göra en dokumentärfilm om Maja, och hon fly…
I morse fick jag lära mig var ett kallrasskydd är... Vi har länge haft problem med att det kommer kall luft in genom köksfläkten, om med den här kalla vintern har det ju knappast blivit bättre. Hade lämnat en kastrull på spisen i går med lite vatten i botten. Det vattnet hade frusit i morse. Så det var dags att verkligen ta itu med problemet. Efter lite surfande på webben så kom jag fram till att det som jag hade i köksfläkten kallas för kallras, och vad som felade var således ett så kallat kallrasskydd. Efter någon minut hade jag lokaliserat kallrasskyddet och även lyckas …
Fredrik Strage är som vanligt läsvärd i DN, och i fredags skrev han kring fenomenet med läsplattor, något som verkar vara på väg att slå igenom till slut, och det kommer givetvis att få sina konsekvenser. Jag vet inte hur många bokhyllor som jag skannat av när jag kommit hem till människor, men det är något jag gör mer eller mindre automatiskt. Jag vet människor som lika automatiskt kolla i människors badrumsskåp, och jag får en känsla av att vi tror oss få ungefär samma information utifrån den information vi samlar in från bokhyllan eller badrumsskåpet - en identifier…
När jag försökte få någon vän med mig att gå på Blur-dokumentären No distance left to run på Rio i fredags, så var det ingen som kunde – och något som slog mig när jag väl satt där i biosalongen var att det faktiskt nog inte var någon i bekantskapskresten som egentligen gillade Blur, när det var aktuellt, det var nog bara jag,
I vilket fall var det en bra dokumentär, filmen utgick från deras återbildande som resulterade i ett antal konserter i somras, och blandades sedan med material från hela deras karriär. Man fick en ganska bra insyn i varför det bl…
Sista beställningen på Balto är Faïza Guènes tredje bok – hon debuterade redan som 19-åring med den till svenska översatt Kiffe Kiffe imorgon. Jag har inte läst något av henne tidigare, och vad jag har förstått så skiljer sig Sista beställningen på Balto från de två tidigare. Guène skildrar ett antal personer i förort till Paris genom ett antal polisförhör kring ett förmodat mord på en barägare, Joël Morvier. Hon lyckas levandegöra ett stort antal människor och deras inbördes relationer genom att de bara talar. Det är ett mycket lyckat grepp.
Den…
Katarina Wennstam har gjort en "spänningsroman" kring problemen med teaterns och filmbranschens machokult och hyllande av manliga svin - Alfahannen. Wennstam är mycket bättre författare än många av de deckarförfattare som kommit fram det sista decenniet, men intrigen i Alfahannen känns ändå tvingad ned med våld i deckargenren. Historien i sig hade fungerat mycket om det "bara" hade varit en roman. Men den kommer antagligen att läsas av fler i den form den har i dag. Det är väl det valet som Wennstam har gjort, hon vill skriva om ett viktigt ämne och nå så många som möjligt. …
Lagom till att tredje säsongen av Mad Men på Kanal 9 drar igång så har jag precis sett klart på andra säsongen på DVD - det var problem att följa den när den rullade på TV förra gången, men denna gång kommer den att finnas tillgänglig på Kanal 5 Play - så det blir nog lättare. Kristin Lundell berättar i SvD om serien, och det finns mycket jag kan hålla med om. Många tror vid en snabb anblick att karaktärerna i serien är ytliga - men då har man missat mycket. Ytan är ett spel, och bakom fasaden döljs mycket, men man måste antagligen ha tålamod för a…
För en gång skull strosade jag runt på bokavdelningen på Myrorna på Hornsgatan, det var något jag gjorde ganska ofta innan barnen, och hittade en bok som jag aldrig tänkt läsa, men tänkte överraska mig själv med att göra det.
Boken blev Släggan och städet, Christine Falkenlands debut som prosaförfattare från 1996. Den handlar om en ung flicka som drabbas av ett sexuellt begär som hon har svårt att kontrollera och som på vägen blir ett offer under begäret, på flera olika vis. Falkenland lyckas skriva en mycket erotisk berättelse som inte går i några pornografiska …
Boken blev Släggan och städet, Christine Falkenlands debut som prosaförfattare från 1996. Den handlar om en ung flicka som drabbas av ett sexuellt begär som hon har svårt att kontrollera och som på vägen blir ett offer under begäret, på flera olika vis. Falkenland lyckas skriva en mycket erotisk berättelse som inte går i några pornografiska …
Lagom till att tredje säsongen av Mad Men på Kanal 9 drar igång så har jag precis sett klart på andra säsongen på DVD - det var problem att följa den när den rullade på TV förra gången, men denna gång kommer den att finnas tillgänglig på Kanal 5 Play - så det blir nog lättare. Kristin Lundell berättar i SvD om serien, och det finns mycket jag kan hålla med om. Många tror vid en snabb anblick att karaktärerna i serien är ytliga - men då har man missat mycket. Ytan är ett spel, och bakom fasaden döljs mycket, men man måste antagligen ha tålamod för att upp…
Så ett år till passerat. Hade lovat att ta hand mer om skalle och kropp under året som gick, och lite bättre blev det. Men inte helt och hållet, så det är något som jag får jobba vidare på.
Såg i alla fall mycket mer film och läste mycket mer böcker än 2008, så det var ett stort steg framåt.
Gav mig också in i lokalpolitiken, och det har varit mycket intressant, och det kommer att bli ett ännu mer intressant 2010. Men politiken skriver jag om i en egen blogg - Hjärtat bankar.
Ser fram emot 2010.
Såg i alla fall mycket mer film och läste mycket mer böcker än 2008, så det var ett stort steg framåt.
Gav mig också in i lokalpolitiken, och det har varit mycket intressant, och det kommer att bli ett ännu mer intressant 2010. Men politiken skriver jag om i en egen blogg - Hjärtat bankar.
Ser fram emot 2010.
Upptäckte precis att mitt bibliotek i Nyköping är kopplat till tjänsten musikwebben - så nu sitter jag här och lyssnar på Fleet Foxes som jag lånat hem från dem. Fungerar utmärkt. Har också lånat hem senaste Cure (har ingen aning om hur de låter i dag) och The Nationals album Alligator.
Nyligen uppdaterade bloggar: Tomas Jonsson · Jag blommar · Lilla Friheten - voted "best" · ❤ C H E R R Y C H E E K ❤ · Att gå i tusen bitar - Livet i en spiral. - blogg.vk.se ·
Utvalda bra bloggar: · · ME, MYSELF AND I ´ · DIRTY DUST · Svenskablogg.se Feed Posts & Pages · Mamavaganza ·